Vårväder…

Ja, det är verkligen vårväder här just nu. Plusgrader och varmt i luften men slaskigt å trist på vägarna. Jag och Freja åkte in till byn.

Där fick Freja plötsligt syn på en bekant byggnad…

Fina lilla Åre kyrka! Just idag ser den kanske inte så mycket ut för världen för allt ser ju bara grått å trist ut just nu.

Vi gick till stationshuset. Vi var på Intersport och Kicks och gick sen till biblioteket.

Där hittade Freja två spännande böcker!

Väldigt fnissigt blev det. Snoppboken var roligast men hon ville absoluuuut inte låna hem dem. Det är pinsamt sa hon.

Men vi lånade ett gäng andra böcker som vi nu ska hem och läsa!

Puss på er! 🙂

Oh shiiiit!

Här händer det grejer! Fick just ett samtal från kommunen. Freja är erbjuden plats i förskolan. Hon jublar!

Mamman fick ont i magen.

Sjukt men okej.

Vabruari som alla pratar om fortsätter även här. Fast ska jag kalla det vab när jag inte vabbar? Alltså jag är ju alltid hemma och har inget med F-kassan att göra. Så vi syns ju inte i statistiken.

Nåja.

Hemma sjuk är hon iallafall. Vi har haft en lång period av förkylning, feber och halsont nu. Trist men ändå okej, om man jämför. Det kunde ju ha varit värre. Som kräksjukan.

Dessutom verkar det peppar, peppar som att vi ändå klarat oss lite bättre här än där hemma.

Nu ska jag vitaminboosta kidzen med lite fruktsallad!

Ha en fin dag!

Afternoon…

Att ligga febrig och förkyld och blicka ut över det här är faktiskt inte helt dumt…

Björnklister!

Men det är ju det det smakar! Mandelmassa smakar björnklister!
Urk!
Semlor är helt enkelt inte min grej. Ändå stod jag där på Åre bageri och köpte semla till mig själv och Thelma och sockerkringlor till de andra, som hade förstånd nog att inte trycka i sig nåt som ger en kväljningar.

Å en sak till. Är man bortskämd med Dellans delikatesser så duger liksom inget annat. Hur mysig atmosfär det än må vara…

Morgon.

Dricker mitt kaffe och slötittar på Nyhetsmorgon. De tipsar om Slimpor och fotoappar som gör en snyggare.

En bra kombo.

Promenad…

Tog en liten promenad till brevlådan 2,4 km ner och upp för berget och fotade lite på vägen. Vet att det blir lite tjatigt med dessa naturbilder men jag kan aldrig få nog! Det är så himla vackert och fridfullt och harmoniskt här och jag är så ledsen att mobilkameran inte riktigt kan förmedla den känslan till er. Fjällen känns betydligt närmre i verkligheten.

Det är rätt jobbigt att gå uppför, rätt mycket lutning och så halkar man bakåt med fötterna hela tiden. Man blir lätt varm fast ändå kall. Svårt att förklara. Hursom ska det bli najs att hoppa in i en bastu nu!

Kass bild för badrummet är helt okej. Det är bara en liten detalj…jag hatar duschdraperier! Avskyr hur kalla de är och att de alltid ska dra sig till kroppen och kladda. Så snuskiga! Får panik när jag känner det komma nära och nudda mig. Blä! En glasdörr hade suttit perfekt!

Landskamp.

Ikväll smäller det! Sverige möter Argentina och hela bekantskapskretsen verkar befinna sig på Friends Arena. Wilma berättade att tom några pojkar i nya klassen här har tagit ledigt från skolan för att åka ner till Stockholm och gå på matchen.

Stort!

Vi är avis, känner oss lite utanför och bänkar oss i soffan för att hänga med så gott det går.

Heja Sverige!

Hurra!

Här kommer skatteåterbäringen!

Eller, jag betalar ju faktiskt inte skatt här. Inte för att jag inte jobbar utan för att var man betalar skatt beror på var man var skriven första november året innan. Så hade jag knegat så hade skatten hamnat på Värmdö.

Hängde ni med?
Nåväl.
Mitt kommunkort har kommit!

Med kommunkortet som visar att man är skriven i kommunen så får man ta del av en massa trevliga rabatter! Det kan vara reducerad entre till badhuset (vad tycker jag om det?) billigare hos frisören (behövligt, ska bokas omgående) etc…

Rabatter gillar jag!

Så fort barnen kommer hem från skolan och kan passa sin febriga lillasyster så ska jag åka in till byn och handla (för nu ekar det i kylskåpet.) Då ska jag också passa på att hämta ut mitt kommunkort!

Yey!

Bästa medicinen…

Freja fick ett stort kuvert med posten idag. Det var fyllt med teckningar och hälsningar från kompisarna på gamla förskolan!

Hon blev så glad!

Det kunde inte komma lägligare! Passade perfekt en dag som denna då hon har legat hemma sjuk och ynklig hela dagen.

Nu sitter hon och tittar på alla fina skapelser om och om igen.

Lycklig!

Teckningar och massor av glass är bästa medicinen mot feber och hemlängtan….

Mamma titta vad jag hittade i kuvertet!

Jag ger dig min morgon…

…och önskar dig en fin dag!

Ur funktion…

Vid elvatiden igår förmiddags blev jag plötsligt bortkopplad från omvärlden. Min man stängde ner mitt abonnemang. Jag kunde inte ringa, inte messa, inte gå ut på nätet, ingenting. Lätt irriterande och väldigt påfrestande faktiskt. Tänk om det händer barnen något? Tänk om de behöver nå mig? Tänk om det händer mig eller Freja nåt? Och hur skulle jag få tag i mannen och förmedla att jag inte gick att nå och hur skulle jag få veta vilken tid jag jag skulle hämta honom vid tåget? Det var bara några av alla frågor som snurrade. Usch för att vara helt utan kontakt med omvärlden.

Det löste sig.

Jag hämtade honom i tid från tåget och då förklarade han missödet för mig och så fick jag en ny iPhone 5. Glad! 🙂

Butiken hade gjort en miss och stängt mitt gamla simkort fast de lovade att inget skulle hända innan jag startade upp den nya telefonen.
Nåja. Det blev ju bra tillslut! Det är fortfarande lite struligt med att få över allt från den gamla till den nya men hey, I’m happy! Love new! 🙂

Idag har vi varit på stan och köpt paket till Thelma. Kan inte visa vad än för jag vet inte om hon kommer läsa detta. Men jag tror att hon blir nöjd! Hoppas iallafall. Min ständiga presentångest…

Lunchen blev på ”Broken” som jag gillar mycket. Love American. Gillar att chilla!

En äkta Årebo går i linne…haha…fast äter kanske inte en sallad? 😉

En annan favoritkrog (bland många) här i Åre är ”Dahlbom på torget.”

Fast dit ville inte Freja idag. Här sitter hon utanför och surar…

Har haft en mysig dag med man och liten dotter. Älskar min by. Tycker den är supermysig, vacker och full av glada, inspirerande och coola människor.

Bara här blir man omkörd av skidåkare när man går på stan…

Nu blir det mysfredag. Barnen har fått en ny film och jag har ju fått hit min man! 🙂

Önskar er en fin kväll!
Kram..

Svängigt…

Fick fantastiska nyheter av en vän idag. Gjorde mig glad på djupet. Sån skön känsla när man känner genuin lycka för någon! Tyvärr slutade det inte riktigt lika bra men jag är ändå väldigt glad för de inblandade och hoppas på det bästa!

Svängigt har det även varit i backen idag. Periodvis oxå väldigt snöigt med stora, vackra, mjuka flingor! 🙂
Jag, Freja och Oliver har myst tillsammans. Välbehövligt för oss alla!

Idag har jag även fått papper från Åre Kommun. Ett ang förskola och ett från gyn. Tumme upp och tumme ner.

Välkommen! 😉

Taxin.

Pratade med mannen som pratat med taxichauffören. Han säger att han åkte prick åtta. Ord mot ord. Antar att mannen snällt sa ”okej då vet jag, tack å hej.”

Så trevligt hade vi inte haft det om jag fått ringa…

Helvetesmorgon…

Jag är på krigsstigen! Är så jäkla arg just nu. Vet inte ens hur jag ska formulera mig utan att bli svart i munnen.

Barnen missade taxin i morse. Tio i åtta ringer alarmet på Wilmas mobil för att påminna dem att det är dags att ta på jackan och gå till taxin. Taxin ska åka härifrån klockan åtta. Det tar kanske två minuter att ta på ytterkläderna och det tar EN minut för barnen att gå till taxin. De ska inte missa den. Det ska inte vara möjligt.

Ändå får de stressa varje dag. För att taxin inte håller tid. För att den kommer för tidigt och åker innan avtalad tid. Blir så jäkla arg!

Varför denna hets? Lunkar vi inte här i norr? Vad hände med den sölighet som råder i övrigt? Står man i kön på ICA och har bråttom så är man rätt körd. Då kan man ge sig sjutton på att kassörskan känner kunden framför och att de ska avhandla diverse släktkalas, kommunbeslut och vad grannens-sons-flickväns-moster åt till middag i förrgår.

No hets…

Så varför stressa små barn? Fattar det inte? Det tar fem minuter att köra till skolan. Skolan börjar HALV NIO! Finns liksom noll anledning att åka innan åtta. Vi har ett AVTAL om att taxin ska åka klockan ÅTTA Inte fem i. Grrr….

Barnen kom hem. Stressade över att inte komma till skolan, över att komma försent. De bråkade med varann. Behövde skylla på någon, hitta en syndabock. Lättare att lägga skulden på ett syskon istället för på taxin. Jag var galet arg på taxihelvetet och skrek åt barnen att inte bråka med varann. Skrek att de inte skulle skrika. KAOS i hallen! Oliver som redan är så skör gick sönder och grät. Ingen skola för honom.

Hoppade i täckisarna, drog på en mössa och körde tjejerna till skolan. Vi åkte fem i halv. De kom en minut försent. Kompisarna hade inte ens gått in än. Skönt för tjejerna och TIDEN! Observera tiden! Jag åkte fem i halv och vi hann i tid – typ.

Varför stressa?

Blir galen!

Ringde mannen och spydde ur mig all ilska. Han hörde mig. Sa snabbt att HAN ringer taxin och pratar med dem. Tur det. Tror han hörde mitt tonläge och förstod att ringer jag så blir det inget snällt snack. Jag är ARG och då svartnar det och jag blir frätande SYRLIG.

Nu får det vara nog.

Och det som verkade vara en sån bra morgon…

Lycka!

Jag har kommit att älska torsdagar. På torsdagar kommer mannen och hela familjen lyser upp!

Det känns helg!

Idag var det förstås extra mysigt eftersom han kom tidigt! Och ändå kom han inte så tidigt som det var tänkt. Nej.

Man kan säga såhär…det går verkligen att lita på SJ.

Man kan lita på att de aldrig håller sin del av avtalet. Lita på att något kommer att gå snett, att det blir komplikationer och att man får vara tacksam om man överhuvudtaget kommer fram.

Här väntade jag på min kära…

Han skulle komma med tåget och när han klev av så skulle han direkt få syn på mig bland alla människor på perrongen. Jag hade gjort mig fin för hans skull och jag skulle le mitt största leende och som i en film springa, fast i slowmotion, mot honom och kasta mig runt hans hals. Och så skulle vi kyssas och snurra runt, runt och snön skulle falla och allt skulle vara så perfekt.

Så blev det inte.

Han kom med buss.

Jag hade väntat så länge att bilen blivit alldeles isig. Den såg säkert övergiven ut där ensam på parkeringen, men i den satt alltså jag. En romantiker med krossad dröm. Såg honom i backspegeln. Jag klev ut och välkomnade honom men var stel av kyla så det blev mer en fjöskram, en snabb torr puss än ett romantiskt återseende.

Så åkte vi hem. Och barnen blev så lyckliga och allt kändes härligt! Vi lagade mat och summerade veckan och nu sitter vi här…i ljusets sken, med ett glas gott och njuter av stunden och varandra.

Och livet är härligt!

Hubby, we have a problem…

Plötsligt small det till och det blev helt svart. Något med elen…inte min grej att labba med. Så jag ringde el direktör. Mannen!

Nu lyser det så fint och vi är så lyckliga!

Whoop, whoop!

Hemma!

Lyckades sladda min röv till Ica och hem igen! Fab! Det är nämligen 20- ute så jag hade ingen jättelust att behöva lämna bilen och gå hem om jag nu hade kört fast. Har dessutom bara jeans på mig. Så Stockholmiskt dumt…

Tänk att när vi var här och hälsade på i november så vågade jag knappt åka upp till huset och titta. Jag satt bredvid mannen och skrek att jag inte ville åka högre upp, det var för läskigt!

Nu sladdar jag upp för serpentinvägarna helt på egen hand! Heja mig! 🙂

Nu är det dags att ställa sig vid spisen. Dagens ständiga ångest, vad ska vi äta? Kyckling med bulgur och fetaostsås blir det. Recept från vardagsmaten. Jättebra app för er som inte har den än och liksom mig har svårt med fantasin.

Vet ni förresten att barnen kommer hem nästan varje dag och säger att det var så grymt god mat i skolan! Vilket lyft!

Mot Ica, dit går alltid bra!

Sanningens ögonblick, dags att försöka ta sig hem igen…

Ner och upp…

När skolbarnen kom hem stoppade jag lurar i öronen och tog en promenad ner och uppför berget. Skönt med frisk luft, bra musik och egentid!

På väg ner. Önskar att mobilkameran varit bättre för det där vita uppe till vänster i bild är fjälltoppen dränkt i sol. Såg så himla najs ut i verkligheten!

På väg hem igen. Passerar syrrans hus på vägen upp! 🙂

Å andra sidan…

Ser jag det här från mitt lilla badrumsfönster…

Å ena sidan…

Så blickar jag ut över det här…

…äter lunch och har en lugn och skön hemmadag!

Ny dag.

Första dagen som ensamstående 😉 Känns sådär. Bättre än igår. Mer vardag, så som det är hemma (på Värmdö) fast utan att mannen kommer hem på kvällen då… 😦

Gick upp och såg till att barnen kom iordning och iväg till skoltaxin i morse. Ungefär när de går vid åtta så kommer Freja upp och då äter vi frukost.

Sen satte jag fart med dammsugaren och rengöringsmedlen. Städade och grejade. Fixade lite tvätt. Ångar på för att inte tänka så mycket och för att…å nu kommer det…erkännandet…jag tycker att det är så läskigt att köra bil här. Suck! När mannen var här så körde han och jag satt bredvid och gapade. ”Kör inte så fort”, ”håll ögonen på vägen”, ”akta där” ”åh jag vill inte åka med, vill inte mer!” Och så svär jag över våra ”sommardäck.” Jädrans Stockholmsdäck. Vi har friktionsdäck, inte dubb. Jag vill ha fetdubb, långa vassa piggar eller kedjor. Pansarvagn kanske?

Pinsamt löjligt rädd.

Men det är så spårigt och isigt och alla andra kör ju som dårar. Värst är att möta stora långtradare. Frontar man med en sån så…tack å hej för mig.

Om det bara kunde snöa lite…

Så nu sitter jag här och funderar över hur jag ska lägga upp dagen. Om vi ska åka och handla, åka till backen eller ta en hemmadag?

Måste ut och åka ikväll iallafall för Oliver har träning ikväll igen med Åre Slk. Får nog samla mig och ladda inför det med en massa positiva tankar tror jag.

Dags att planera nån lunch nu kanske och sen en promenad nedför berget för att hämta posten…

Blir bra dä!

Påminn mig…

…att aldrig någonsin mer äta på Max. Har provat det tre gånger nu och alla gånger har jag mått jättedåligt efteråt.

Fast Freja har önskat sig hamburgare till lunch i flera dar nu så…vad gör man inte för små prinsessor?!

Nöjd tjej!

Vi var också inne på Klättermusen.

Och satte upp en brevlåda så att vi kan få post!

Ett enda virrvarr av lådor. Ingen ordning eller uppdelning per väg eller så. Bara att ta en ledig plats och hoppas brevbäraren har nån slags koll.

Little miss sunshine and her mom..