Omvänt…

Varje morgon när klockan ringer så tänker jag att..

1. Jag dör..

2. Jag vill gråta..

3. Så fort barnen kommit iväg till skolan så ska jag gå och lägga mig igen..

Men så blir det förstås aldrig. När jag väl kommit upp och fått i mig min första panna kaffe så går det liksom inte att börja om under täcket.

Dagen tar vid.

I morse var jag seeeeeeg. Hade så svårt att sova igår. Är inne i en period där jag är vaken och pigg halva nätterna och dödstrött på dagarna. Vet inte hur jag ska vända tillbaka dygnet heller. Hoppas det bara är en fas…att jag växer ur det.. 😉

Oliver har varit jätteduktig på att gå upp och gå till skolan den sista tiden. Känns så bra att slippa dra upp honom, bråka om att han måste gå och tvinga iväg. Jag är förstås inte säker på att han trivs bättre nu eller så men han verkar glad och går iväg med lätthet i steget!

Wilma däremot…hemma idag också. Känner mig osäker på om hon fortfarande verkligen är för sjuk för att orka iväg eller om hon bara försöker smita undan den stora SCHACKTURNERINGEN i Järpen i morgon… 🙂

Vi får väl se.

Härlig dag idag! Mulet och grått och med städning och annat oglammigt på schemat…men mannen kommer ju ikväll. Familjen fulltalig, tjohoo! 🙂

Ha en fin dag!